Kan du se två ansikten, eller behöver jag hjälpa till? Det är helt och hållet slumpen, som gjort att det blev som det blev. Först när jag själv granskade bilden såg jag en ung flicka, vid nästa ögonkast såg jag helt plötsligt ett mansansikte i hennes hals och urringning. Något förvånad undrar jag nu vad betraktaren först ser?

Jag konstaterar ofta att slumpen gör sitt inträde och överraskar. Det tror jag händer alla, som skapar något, en del fås gratis, som tack för att man försöker. Räds inte varken fan eller trollen, utan kör på är min paroll. Det gäller att komma över rädslans tröskel, vinna friheten, göra det som faller en in och trivas för stunden.

Jag vet inte säkert, men medan jag sitter här och skriver får jag känslan av att någon annan följer mitt arbete, datorn tar lite för lång tid på sig i olika faser. Det är frusterande, att inte komma på ett eventuellt intrång. Det förstör glädjen med skapandet och jag blir tvungen att åter hitta en ny väg, för att bli av med obehaget. Jag avslutade ett program, får se om det hjälper eller vad det får för följder.

En parentes, det var motivet, som skulle behandlas, nu har det blivit mindre plats på sidan med det väsentliga,kanske finns det en mening i det också, om inte annat för att arket skall bli fyllt av sådan, som inte hör hit.

Jag tror att det är far och dotter bilden vill visa. En far vill gärna skydda sin dotter, på bilden äter han sig in i hennes liv, utan att förstå, att hon vill slippa hans vakande öga. Hon älskar honom, men vill absolut inte bli styrd av honom och proppas med en mängd förmaningar, som hon begriper, utan att han säger det.