Jag visar er en tjurskalle, en skalle som är avsedd att visa tjurens många sidor. Tjuren är inte alltid tjurskallig, men å andra sidan, vem skulle inte gå och tjura om man placerades ensam i en hage och bara fick titta på alla kor i en angränsande hage.

Dessutom är det inget nöje att se fram mot en kastrering och sedan få släpa sig fram som oxe tills det är dags att slaktas för att serveras, som oxbinga, oxsvans, oxtunga eller oxfilé. Okay, jag vet att den sista är svindyr, så något värde har man efter sin död, trots allt kanske det är bättre att bli uppäten efter en slakt, än att bli sliten i stycken av vargar. Mina bröder fick bara bli kalvar, efter kalvdansen, för att priset på kalvkött var för attraktivt, så bonden kunde inte motstå frestelsen, att få kontanter på fickan eller var han nu stoppade dem. Jag hörde talas om något ännu värre, men jag vill inte skvallra till frun. Jag har blivit vald till mönstertjur eller avelstjur, så lite nöje har det varit, men det är åt fanders för långt mellan gångerna, så en hinner inte njuta av det förrän det springer iväg. Bonn kunde väl va lite generösare, men samtidigt som han vill tjäna pengar är han lat. Kanske jag skulle stånga till honom då han kommer nästa gång, så kanske han säljer mig till en annan bonde, som är mer het på gröten. Det är svårt att avgöra, man vet vad man har men inte vad man får. Jag hade en granntjur, som de skickade till Spanien, han var så glad och skuttade omkring för att han skulle få komma till värmen. Han hade inte blivit upplyst om vad som väntade, men jag visste, men ville inte förstöra hans glädjeyra. Han skulle möta Matadorer, sådana där dårar, som hetsar och sätter spjut i nacke och bak, så att man förblöder. Men hur som, så blir det väl serverat som tjurbringa,, tjursvans, tjurtunga eller tjufilé, så det kan kvitta lika på vilket sätt man slutar.