I kontrast till det allvarliga läget i Sverige enligt rapporterna inne i lägenheten tog jag en 3 km promenad utmed Gamlebyviken i ett soligt och vindskyddat område den 31 mars. Vid sydlig vind är det också en kontrast till blåsten hemmavid. Under promenaden gick hunden relativt fint vid min sida i löst och avkortat koppel. Då jag släpper efter på flexkopplet springer den oordnat från den ena sidan till den andra och det blir ett problem då det kommer en cyklist, som inte plingar på sin klocka i tid.
Jag bestämde mig för att det är jag som bestämmer och varje gång hunden började dra, stannade jag, då får jag en bläng från den och den stannar undrande. Jag fortsätter gå och den börjar dra och jag stannar. Efter tre sådana omgångar går den riktigt bra vid min sida, inte fot, men i löst koppel.
Grågäss, Kanadagäss och Änder på land och i vatten sysslar obekymrat med sina göromål helt ovetande vad som drabbar oss människor. Vi möter endast ett fåtal personer ca 5 stycken under hela promenaden. Jag går omkring med solglasögon, för att jag blivit en ljusskygg person sedan jag fick mina nya linser inopererade. En begynnande efterstarr har satt igång, men för tillfället avstår jag att besöka sjukvården för att rätta till det. De har sannerligen viktigare saker att syssla med. Man vet inte ens om det överhuvudtaget är någon idé i dessa tider.
I slutet av promenaden kommer oväntat hungerkänslor och jag hastar på stegen för att inta min lunch. Fel att kalla det lunch, jag inmundigar två brödskivor, som heter grötbröd. Jag brer dem med lättmargarin och förser varje skiva med ost och en skiva rökt medvurst. Till det dricker jag kaffe och fortsätter lyssna, i mitt tycke på en massa dumma frågor från journalister till personal inom Folkhälsomyndigheten. Frågorna sägs komma från oroliga privatpersoner.
Frågar man inget, får man inget veta! Det är bara det att de redan har svarat på frågorna tidigare. Antagligen är det nytt oroligt folk, som tillkommer hela tiden, så därför dessa oupphörliga upprepningar. Jag tycker de som svarar ändå är mycket lugna och sakliga och de upprepar att de inte kan svara med säkerhet. Då blir frågorna skarpare och liknar ett förhör. Jag skulle aldrig kunnat behärska mig vid ett sådant förhör, utan sagt, nu skiter jag i det här och går hem och vilar upp mig. Kom gärna igen i morgon, då jag vilat ut och har mer elände att förmedla. Ni är som Gamar och ni kan vara övertygade om, att i morgon får ni fler lik att bekymra er om.
Nu klagas också på skyddskläder till personalen, som vårdar de sjuka. Där kanske damen, som köpt egna regnkläder kan vara ett föredöme. De kläderna kan gott staten betala. Köp upp alla tänkbara plast och gummikläder och stövlar. Kanske man kan rädda bristen på skydd för huvudet genom att klippa hål i plastpåsar och dra ner över huvudet. Glöm inte att ha ett ventilationshål i nacken, sedan klämmer man fast plastpåsen genom att sätta på sig glasögonen. Visserligen har priset på plastpåsar gått upp, men det får man ta i detta kritiska läge. Bättre brödlös än rådlös heter det, men det är jobbigt att vara hungrig. Hoppas det finns mat till både personal och patienter!
Jag stannar hemma och går endast ut med hunden så länge det går, sen stannar jag hemma om jag hinner hem, innan jag slutar att andas. Det är ju ett bedrövligt framtidsscenario. Lite optimist är jag ändå för jag handlade 3 nya aktier idag. Jag kunde inte motstå priset, en vet ju inget med säkerhet, tänk om man överlever och inte ha köpt, det vore ju också bedrövligt. nu har jag i alla fall gjort något för framtiden.
