En soldat är en man som ställer upp för sitt fosterland. Han är beredd att gå i strid för att värna sitt folk och dess frihet. I Sverige har det tidigare varit obligatorisk värnplikt, i det fallet kan inte soldaten anses ha haft ett frivilligt val. Parallellt med värnplikten har ett system för fast anställda (stamanställda) gällt och gäller fortfarande. Yrkesutbildade måste anses vara det rätta att ha som bas i en armé. Dessa kan göra en karriär i sina respektive vapenslag och blir de som utbildar de värnpliktiga.
Funnes inte krig, funnes inte fred och då skulle inte krigs- eller fredsstyrkor behöva rumstera om på vår planet. En sådan självklarhet är en utopi, så länge människor kommer att finnas. Det finns alltid någon falang, som är beredd att ta till våld för att nå sina mål. Ett enkelt angrepp kan eskalera med oerhörd kraft med förödelse som följd. Det finns exempel i vår historia där tidigare krigsherrar målas ut som hjältar. Historien är ofta skriven av den segrande parten, mer sällan av den förlorande. Det ligger i sakens natur att skönmåla segrar och glömma förluster. Tyvärr ligger förlusterna och gror och i hämndens tecken startar de ett nytt krig. Det är enbart att bida sin tid, att rusta och komma igen. Efter som tingens ordning gör att soldater är nödvändigt, så vill inte jag se, att en stamanställd soldat ska ses som en yrkesmördare, vilket ofta blir ett skällsord till en soldat i fredstid.
I mina egna ögon är han en hjälte, som inte backar för att ge sitt liv, alternativt kan han visserligen vara naiv och betrakta sig som odödlig.
