Skovlar härrör från den tid då jag arbetade med gasturbininstallationer. De här skovlarna har inget med dem att göra. De skovlarna var stålblanka och välpolerade, de här har fått färger, som kan tolkas som de inre spänningarna i materialet i sitt driftläge. Inget som kan ses utan endast som man kan föreställa sig hur det kunde se ut, om de döda tingen fick en chans att uttrycka sig innan de brister av utmattning.
Rutnätet bakom är enbart ett skyddsnät. så att betraktaren inte ska utsättas för en flygande skovel vid ett eventuellt skovelhaveri. Det är höga varvtal och stora krafter i arbete vid gasturbindrift och skadorna blir stora och kostsamma. Det positiva är att de är sällsynta, säkerhetsfaktorerna är höga, så titta utan rädsla.
De haverier, som främst har inträffat med gasturbiner har förr varit de lättflyktiga bränslena, men de orsakar olyckor i de flesta applikationer där de används. Även här är säkerheten hög, men inte försumbar.
Idag tas skovelformerna fram i moderna datorstyrda maskiner, där operatören matar in den formula som ska gälla för den skovelmall, som ska kopieras. Skovlarna får exakt formgivning och skovelverkningsgraden blir optimal. Framgångarna har heller inte låtit vänta på sig. Ång-och gasturbinanläggningar säljs i stor utsträckning på export till många kontinenter och distribuerar el-energi till u-länderna. Även om fossila bränslen varit tongivande, så kommer allt mer miljövänliga alternativ fram och framtiden ser ljus ut för ång-gasturbinindustrien.
