Min fru och jag har en fastighet i Skärgården. Säljarna lovade på heder och samvete att ingen byggnation eller växtlighet skulle begränsa vår sjöutsikt. Hur kunde vi vara så urbota dumma att vi trodde på ett sånt löfte? Vi har idag en illa skött syrenhäck, ett plommonträd, äppelträd, som i sin sommargrönska bildar en nästan ogenomskinnlig vägg framför oss, tillika en gammal stenmur, som påminner om ett forntida stenröse, som missunnats en mänsklig hand sedan början på 1900-talet. Vi baserade placeringen av vårt hus, så att vi fick bästa möjliga sjöutsikt. Det gjorde att huset i förhållande till tomten fick ett något skevt läge, men vi tyckte att sjöutsikten var viktigare. Vid en försiktig fråga för några år sedan bad vi grannen att ta ned några grenar på plommomträdet och syrenhäcken. Med viss tvekan kom det bort några futtiga grenar, men se det var inte den boende grannen, som kunde bestämma, det fanns en annan, som bestämde och denne person dök högst upp 3 gånger per år. Vid ett tillfälle frågade jag honom eftersom det var han som bestämde, om han inte kunde öppna upp lite grann, så vi kunde se lite mer av sjön. Han muttrade och vände bort blicken med orden: ”Det finns inga garantier för att ni ska ha någon sjöutsikt.”” Jamen, det kunde ju vara trevligt att se något av sjön och er trädgård”,sa jag. ”På vintern kan ni se sjön”, svarade han. Jag blev paff och besviken. Jag gick hem och svor för mig själv med knuten näve. Hur kunde människan vara så okänslig mot en annan människa önskemål? Tiden gick och grönskan bestod, men en och annan gren lyckades vi få grannen att ta bort, men det tog emot och vi fick nöja oss med en sparsam utsikt på sommaren och en bra utsikt under vintern.

Så kom då en dag, då sonen till en av säljarna kom och berättade att han ville bygga ett hus framför vårt hus på 35 kvm. Det skulle inte hindra vår sjöutsikt för att det placerades bakom ett plommonträd, som stört oss enda sedan det planterades. Det skulle inte bli så stort, men är bara ca 4 m högt. Huset doldes således helt av plommonträdet. Som kompensation skulle han vara generös och gå ganska långt och ta bort ca 1,5 meter av en syrenhäck en stor smultronjasminbuske och några enar. Det var ju inte så tokigt, vi funderade på saken och kom fram till att vi inte kunde nöja oss med ett muntligt uttalande, visa av tidigare erfarenheter, och begärde ett skriftligt dokument, vidimerat av respektive fastighetsägare.

Igår fick jag ett telefonsamtal att något skriftligt avtal eller servitut, ville han inte göra utan nu har han skickat in sina bygglovshandlingar till byggnadsnämnden och nu får de avgöra hur huset placeras. Själv reagerade jag negativt och skrev snabbt en besvärsskrivelse med bifogade besvärsbilagor för att byggnadsnämnden ska ta hänsyn till oss. Nu ligger ärendet där och händelsernas utveckling kan följas på denna blogg framöver.

Blog Image– Det är förunderligt att folk är så egoistiska, så att de inte kan komma överens, utan att vi ska behöva rycka ut och ta beslut åt dem?