Efter att i några dagar har häcklat politiker, som består av ansvarsfulla personer, som ställer upp och har en het vilja att förändra samhället, förhoppningsvis till det bättre. Det vore närmast konstigt, om det deras åsikter och strävan skulle överensstämma vad vi själva tycker, då deras förslag oftast handlar om, att fördyra levnadskostnader för oss i arbetsliv och pensionärstillvaro. I vissa fall är det bättre för samhället och deras egna plånböcker än till våra.

Idag bryter jag trenden för att ägna en tanke åt vårt sjöfolk, som oberoende av väder korsar våra hav för att förse oss med de produkter vi behöver i vårt dagliga liv. Det blir också en uppmaning till våra ungdomar att pröva på sjömanslivet och efter besök i främmande land avgöra om de vill satsa på sjöliv eller ta steget i land. Allt detta ges i dikten:

Sjömaning.

Far bort fjärran över blånande hav/ trampa ödmjukt ditt däck/ bär huvudet högt och ha respekt/ för länder hav och folk/ Upplev det sköna med havsvågens kraft/ lägg märke till dess brytande topp/ se de klara kristallers färd/ i den saltmättade vågens hopp/ Känn den friska vindens fläkt/ sjung visan på ditt glättiga sätt/ om vackra flickor med svallande hår/ och njut av ett gungande däck/ Utför din plikt ombord, hämta styrka, kraft och mod i din egen tro/ Låt penseln skrovet smeka och den vita färgen/ ge fredlig symbol till länder, hav och folk/ Segla hem igen, möt dina näras famn, upplev än en gång/ den sanna trygghet att vara i hemmahamn/ Dröj kvar en stund, tänk gärna till/ skall jag åter lämna de kära/Blog Image och vända ut igen mot okända mål/ bortom när och fjärran.