Rastgård innefattar dels möjlighet för fångar att vandra ut i en tårtformad geometri och andas frisk luft, dels möjlighet för hundar att lämna sitt träck inom ett begränsat omtråde.
I det här avseendet vill jag hålla mig till rastgård för hundar. Min erfarenhet av rastgård är mycket negativ. Jag besökte en rastgård för många år sedan, som fanns i parken vid Oscarsskolan i Norrköping. Den som har tänkt ut något så ogenialt har aldrig någonsin hoppat mellan träckhögar och stinkande urineringsplatser. Numera ska hundägare plocka upp träcket efter sina hundar och förhoppningsvis gäller den regeln i de önskade nya rastgårdarna, som planeras i kommunerna.
När man har hund, så vill man ge den möjlighet att rasa ut utan koppel, då behövs en rastgård med stora ytor och krav på att hunden lyder på inkallning även vid andra hundars närvaro. Det borde vara den typen av rastgård, som efterfrågas. Kruxet är att kunna tro på en sådan lösning, då vi nyligen hört hur det kan gå med hundars framfart utanför rastgårdar, där koppeltvång gäller under hela jaktsäsongen.
I dikten Hunden gör:
/Hundar, hundar var man går/ sitter ut i alla vrår/ Hundar gör precis som människan gjort/ släpper här och där en lort/ hunden kan med möda ej förstå/ varför människan trampar däruppå/ Den tittar sig runt ikring/ förstår ej husses, mattes spring/ med påsar uti hand var gång/ den sätter sig i en trädgårdsgång./ 
