Två damer, en yngre och en medelålders besökte mig i ateljén år 1999. De ville se om jag hade någon tavla, som de kunde ge till ett par, som skulle gifta sig. Då de fick se en tavla titulerad ”Kyssen” frågade de om jag inte kunde måla något liknande. De lämnade ett fotografi på den blivande brudgummen. ett annat önskemål var att måla den kyrka i bakgrunden där giftet skulle ske. Jag påminner mig att jag inte kunde garantera någon exakt bild på brudparet, men damerna lät sig nöja med att jag såg till att båda var blonda. Under arbetets gång blev jag tveksan om jag kunde åstadkomma något, som beställaren blev nöjd med.Är man kär, är man också galen, temat fick därför bli något djärvt och utmanande
En konstnär har rätt att arbeta med stor frihet i sin konstutövning och behöver inte bry sig om vad andra tycker utan skapa efter de impulser som dyker upp under arbetets gång. I ett beställningsuppdrag känns det dock annorlunda och då vill man givetvis att kunden och mottagaren skall bli nöjda.
År 2012 beställde jag ett el-arbete. Firman sände en elektriker, som vid vårt samtal påstod att han hade en tavla målad av mig. Jag stod något frågande, eftersom jag visste att jag inte sålt någon tavla till honom. Han berättade då att han hade en liknande den, som hängde i ateljén, samma som damerna för 13 år sedan hade föreslagit som förlaga, då föll poletten ned och jag försod vilken tavla han hade hemma.
