Läste nyligen om faran med passiv rökning, jag blev förvånad, för den framställdes så när som farligare än att själv röka. Kanske ligger det något i att det är skadligt att inandas det som andra har haft i sina lungor. Själv är jag ett exempel på en, som borde ligga pyrt till.
Jag växte upp i ett hem till 17 års ålder där 4 av sju var aktiva rökare under ca 3-års tid plus att kortspelande söndagar utökas med ett antal kompisars utblås. Därefter ett arbetsliv på kontor där de flesta var rökare både på sin ordinarie plats och då de vistades i konferensrummen.
Jag med många andra, som dels varit rökare under 2 decennier och dels passiva rökare i ett stort antal år bär måhända på något allvarligt, som inte ännu gett sig till känna. Ska man då vara orolig för något som inte ännu påvisats. Jag lugnar mig själv med att så länge inga sympton har visat sig, finns det ingen anledning att oroa sig. Tyvärr framgick inte av artikeln vad det var som var farligt, men självklart inser väl de flesta att det inte kan vara nyttigt att inandas andras förbrukade syre. Visserligen sväljer man detta utan vidare vid långvariga kyssar, men då skjuter andra välgörande endorfiner antagligen ihjäl allt annat jävulskap man får i sig, eller har någon läst att kyssar är farligare än utblåsande rök från någon annans mun.
Kyssar kan ställa till det på många andra sätt, så det finns kanske anledning att varna för dem också, det finns säkert fall där någon har dött av en kyss. Det är kanske tid att ifrågasätta uppmaningen:”Kyss Karlsson!”
M.a.o. ”Kyss inte Karlsson!”
