Idag skulle vi ha åkt på marknad i Borensberg. Den är alltid den första lördagen i September. Eftersom min fru endast kan besöka marknaden om jag skjuter henne framför mig i hennes rullstol fick vi beroende på dagsregnet avstå i år. Det är första gången seda början på 1980-talet, så det kändes aningen snopet. Då hon själv kunde gå var det bara att ta stövlarna på och paraplyer över huvudena och traska på. Då kunde inte vädret hindra oss. Istället blir det lite musdikter.

En sommarnatt, då månen lyste klart, då lurade vår katt, helt skickligt underbart, en grannes katt på en liten mus. Den tog den smidigt först, alldeles intill vårt hus. Hon är min jamade katten vår, jag såg den först och jag är störst.

Höstlöven falla på frostfrusen mark. Promenaden är full av faror. Lönnbladens färggranna prakt i park, beundras av vandrande skaror. En ungdom som lockas av knark, är en av föräldrarnas fasor. I en tidning kan läsas om Clark, som i häktet har sina hasor. Att kasta en sten i ett glashus ger sprickor i kåkens fasad. En katt slinker in, spelar bus på en splittrad före detta estrad. Mjau jag skulle bara fånga en mus och får nu tassarna fulla av glas. Vad är dett för jädrans hus, här finns inte plats för kalas, inte ens på en liten mus.
Blog Image

Jag gillar våran Kisse och kisse gillar mus och kisse, husse, matte, de bor i samma hus och kissens lilla matte, hon också har en mus, men matte säger alltid, att hon inte gillar möss och med det lilla skämtet, så säger vi adjöss.