Mona Sahlin har kommit till skott och förhandlat sig till Lars Ohly i det rödgröna gänget. Nu är de tre, treenigheten, som ska föra tillbaka Sverige till bidragsland, höja skatterna och spoliera svensk ekonomi. Glöm inte deras nonchalans och låt gå politik vid förra regeringsperioden, då enbart de två övriga partierna var samarbetspartner och inte ingick som ministrar. Det gällde sjukvård, skola och rättsväsende. Resultatet efter deras sista 12 år lider svenskarna fortfarande av. Med Mona Sahlin, som partiledare för socialdemokraterna, kan man stillsamt undra hur ett så stort parti inte kunnat vaska fram en lämpligare kandidat, då det var tid för det. Hon har inte hittat samarbetspartners i sitt eget parti. Naturligtvis skulle hon i.s.f. för att gå in i samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet samlat sitt gäng inom det egna partiet och klargjort en politisk agenda med stort nytänkande i.f.t. deras förra förda misslyckande i politiken. Sen har hon mage att i söndagens Agenda påstå att de har varit orsaken till dagens statliga överskott i kassakistan. Mig veterligen var statliga underskottet totalt större än 1200 miljarder, som nu först den borgliga alliansen har börjat att att beta av. Nu går vi in i en lågkonjunktur, som absolut inte går att hänvisa till den nuvarande regeringen.

Ingen kan väl glömma de socialdemokratiska ministrarna i TV-inspelningen över deras vardag i regeringskansliet. Något glättigare och slöare politiskt lättsinne har då aldrig jag sett i bild. Där pladdrades, skrattades och pimplades kaffe hela tiden. Samtalen fördes utan stringens och det allvarliga i politiken lyste med sin frånvaro. Hoppas verkligewn inte att detta upprepas. Med de löner och frikostigheter de gett sig själva krävs det mycket idogt arrbete för vanligt folk.

Mona Sahlins lättsinne i andra sammanhang är dokumterat i obetalda parkeringsräkningar och det är anmärkningsvärt att hon fortfarande har någon trovärdighet. Min vision om henne är förr att hon ännu en gång kommer ut i kylan, hon kanske inte ännu sköter sin egen ekonomi och ännu mindre landets. Hon kommer att sitta personligen felparkerad i sin bil på någon förbjuden parkeringsficka och dricka sitt fika. Gatan där hon står tycker jag ska döpas till Mon Sahlins gata, så att svenskarna aldrig glömmer henne och hennes lättsinne.

I treenigheten lyser främst Lars Ohly, som eleganten och den duktiga debattören för sina åsikter. Han kommer att vara den framtida humoristiska TV-stjärnan i politiken på vänsterkanten. Synd bara att han är vänsterpartist. Peter Eriksson är säkert en klok karl, men hans brum, brum gör sig inte riktigt i rutan, slagkraften försvinner i brummet. Maria Wetterstrand, som blivit journalisternas gunstling syns allt för ofta i rutan och blir aningen tröttsam med all sin miljöpolitik, som kommer att ge en tyngre vardag för oss som ska betala.

I sanningens namn duger jag inte till att själv vara politiker, men jag har krav på dem som jag betalar till, därför är jag nöjd med den regering vi just nu har. De försöker att göra något för att styra Sverige rätt igen.

På företagen är det kärvt att komma ut och in beroende på risk för industrispionage, därför tvingas företagen att ha inpasseringskort. På Luciadagen finns andra lösningar enligt bild.

Miljöbilen kör på biobränsle, även den läcker något!

Ett Miljötips är att Sverige ska muta in mark vid soliga platser i andra länder och bygga solkraftverk och leverera och sälja el i de närliggande länderna. Vi kan el, vi kan distribuera. Gruvföretag mutar in hos oss, då kan vi muta in lämpliga platser för solenergianläggningar.

Volvo bör satsa på sina tunga arbetsmaskiner och lastbilar, kan de hjälpa till att driva personbilssidan vidare, så inte mig emot.