Lillen var en käck liten grabb, som ville bli cirkusartist. Han var bra på att balansera och att stå på händer. Dessutom var han en baddare på kullerbyttor, som senare utvecklades till frivolter. Hans far fostrade sin son med aga, trots att det är olagligt. Han ansåg, att det var enda sättet, att få hyfs på den spralliga pojken, som aldrig gjorde annat än slog runt och ställde till det. Modern var mer rädd att pojken skulle skada sig och ansåg att faderns hurringar gjorde mindre skada än sonens djärva och våldsamma övningar.

Lillen var omöjig att fostra, hans huvud var fullt av så många idéer, och hans vilja och envishet övervann all aga och föräldrarna var maktlösa. Lillen var bara 8 år, då han sa till pappan att han talat med en arbetare på Cirkus Scott och att denne sagt att han fick följa med cirkusen. Pappan sa bestämt nej och tog honom i örat och sa:”Du understår dig inte att hitta på några dumheter och åka iväg med något cirkuspack, bara så du vet det, du stannar här och därmed basta!” Lillen tog tyst mot nypet i örat och stannade inne under dagen.

När föräldrarna på kvällen satt och såg på TV-Debatt, smög Lillen ut. Vid sängdags saknade föräldrarna Lillen och drog iväg ut och sökte honom bl.a. på cirkusen, men ingen hade sett honom. ”Han kommer säkert tillbaka när han blir hungrig”, sa pappan. Mamman var mycket orolig, men gick med på att de skulle vänta till morgondagen innan de efterlyste rymlingen hos polisen. Dagen därpå gjorde de sin efterlysning, pappan förbannad och modern i tårar. Det blev fullt pådrag direkt och även dagstidningarna tog upp fallet med den försvunna pojken.

Lillen har inte återvänt efter 1vecka och föräldrarna är alldeles förtvivlade. ”Tänk om pojken blivit mördad?” utbrister mamman förtvivlat. Pappan svarar inte, han känner endast en stor skuld och tror att han skrämt iväg pojken med sina hurringar.

Den andra veckan kom en signal från Stockholmspolisen att de funnit Lillen på en av Ålandsfärjorna. Han hade tjuvåkt med tåget till Stocholm, vandrat till Stadsgården, lurat ett par att hans föräldrar var ombord på färjan och de hjälpte och övertalade en spärrvakt, att de tog ansvar för pojken. Väl ombord smet han iväg och gömde sig. På dagarna strosade han omkring blad allt folket och på restaurangerna åt han av matgästernas rester. I nästan två veckor hade han levt på detta sätt ombord och tagit del av massor av uppträdanden. Avslöjandet kom då han en morgon låg och sov i solskenet på övre däck, där en besättningsman hade sett honom ett par mornar i streck och förstod att det inte stod rätt till.