Hon har övertalat honom och fått honom att gå med på att köpa hund. Han har satt som villkor att hon ska stå för matkostnad, försäkring, veterinärvård och ev.pensionatskostnader. Hon tycker att han är ovanligt dum, då hon är hemarbetande och hennes inkomst består av vad han ger henne till matpengar och kläder. Han har alltid varit frikostig med pengar, så hon anser att hon kan spara in på maten till dem själva, så räcker det till hunden också. Hon har valt en grå mellanpudel. Det är en stilig hund med gott ställ och en nobel gång. Hon tar dagligen långa promenader och går på köpet ned i vikt. Pudeln och hon matchar varandra väl och hon blir så förtjust i sin hund, att han inte ser några fördelar med den längre. Den får all den omsorg, som han tidigare fått. Den mat han serveras är enklare än den hunden får. En dag då han får falukorv och hunden får kycklingfilé brister han ut:”Nu får det vara nog!” ”Vadå nog, svarar hon med förvånad min?””Den där hunden äter oss ur huset genom den meny du håller den med.” ”Det förstår du väl att hunden ska ha bra mat, det är viktigt så att den inte blir sjuk. Jag har inte råd med några dyra veterinärkostnader.””Var det inte det jag sa, det är bara problem med såna där kelgrisar. Du hinner varken med mig eller att laga till en god middag.””Nog hinner jag med, det krävs bara lite mer matpengar om vi ska ha lyxigare mat.”

Efter ytterligare ordväxling segrar hon och han ökar på matpennigen och han får bättre mat och känner sig tillfreds med henne och hunden.

Han bestämmer sig för att spela henne ett spratt och lära hunden att suga på en pipa. Han sysslar med träningen då hon är på sina träffar med sina vänninor. Dressyren går till på så sätt att han stoppar pipan i hundens gap och varje gång som den sitter rätt ger han hunden godis och berömmer den med ett DUKTIG VOVVE. Det krävs ett idogt och konsekvent beteende och hunden gör slutligen ett tillfredställande resultat. Nästa steg är att vänja hunden med rök i pipan. Han tänder den och drar några snabba bloss och låter hunden ta pipan i munnen. Hunden släpper pipan och drar sig undan. Han lockar den till sig, ger den godis och fortfar med träningen varje gång hon lämnar huset.

Vid en middag med gäster skryter han med att deras hund röker pipa. Varken hon eller gästerna tror honom och då han frågar dem om de vill slå vad, så går de med på det, speciellt som han är aningen berusad. Insatsen är 50 kr per person och han upplyser dem om att han kommer att tjäna 500 kr. Alla de andra skrattar högljutt över hans påstående att hunden kan röka.

Han ropar till sig hunden, hämtar pipan, tänder den och drar några bloss så att kraftig rök bildas. Han ger hunden pipan och den tar den i munnen, sätter sig, sträcker på halsen och röken ringlar uppåt från pipan. Han ger hunden godis medan hunden har pipan i munnen. Hunden hostar till och pipan flyger iväg ut på golvet.

Gästerna tvekar att godkänna och han är inte smånjugg, han säger:”Den som inte vill hålla vadet slipper, men hunden rökte, vi hade inte satt någon tidsgräns för hur länge den skulle röka och jag vill inte att hunden ska bli beroende, så därför avbröt jag med godis för att den skulle sluta.” Gästerna betalade och han tog fram två helflaskor Whisky och förklarade att han tyckte att de gjort sig betjänta av det.

Då whiskyn var slut hade hunden fått så mycket pipa att den var trött och låg och sov. SÅ FÅR MAN INTE GÖRA MOT SIN HUND, FY HUSSE!Blog Image

-Ingen rök utan eld. Jag undrar vad Röken säger om det här, som tur är har jag inte sett röken av honom. (Ni känner väl till Veterinär Röken i Kolmården, han kan ses på TV då och då).