Den här bilden tillkom efter en hetsig dag på arbetet, rena snurren, inget av det, som utfördes på konstruktionsplatsen ville fungera. Det som ritades på förmiddagen, raderades på eftermiddagen. Inte utan at jag tänkte:”Gör jag skäl för lönen idag?” Denna tanke har stressat mig många gånger, då saker och ting inte gått min väg.

Men inget kaos varar för evigt, nästa dag efter en natts sömn så kom lösningen utan att jag behövde uppfinna hjulet igen. Glädjen var stor och hjulet fick fart och snurrade av egen kraft i en hiskelig fart.

Jag jobbade med installation av gasturbiner och rotorerna i dessa maskiner hade så höga hastigheter, att de fick passera de kritiska varvtalet och därefter komma i harmoni med fysiken.

Ibland undrar jag om maskinernas höga varvtal fick mig att jaga fram, som att aldrig tiden ville räcka till i mitt arbete. Dagarna forsade fram bland utkast, beräkningar innan de pågående projekten fick sitt slut för att maskinen skulle levereras till ett fartyg i Norrköpings hamn och skeppas ut i världen. Det var bråda tider och alltid framhölls att tid är pengar. Varför är det så bråttom är den ständiga frågan bland de arbetande i samhällsmaskineriet? Tidshetsen gör oss snurriga, hjulet gör oss snurriga, men cykelhjulet ger oss lugn trots sitt snabba snurr.