Vem vill inte gärna ha en intelligentare hjärna, man önskar det, de gånger då man inte hänger med. Vetenskapens värld visade ett program om nanotekniken, en enhet som är 10 upphöjt till minus 9 av en meter. Det ska vara en miljarddels meter. När det blir så in i helvete smått hänger inte min hjärna med. Vid motsatsen då rymden är oändlig sätter hjärnan stopp och jag har svårt att se så långt ens i tanken. Det räcker om jag kan se horisonten runt, det är ändå begripligt. I religionen talas det om färder till himmelen, den sista man gör, men himlen har människan redan passerat många gånger. Den nya religionen bör vara universum, läran om oändligheten. På tal om sista färden går den nedåt, det sägs ju:”Av jord är du kommen, av jord ska du åter varda.” Det är inte så dumt myntat, ner i myllan ska man.

Hur en austronat kan tro på gud, då han passerat himmelen ett par gånger vid varje resa förstår inte jag, där nekar min gärna att vara med. Han eller hon borde i rimlighetens namn sätta målet högre det vill säga till universum och evigheten. Än har jag inte hört någon av dem tillbedja universum utan de talar fortfarande om Gud. Kanske Gud har flyttat till universum?

Det där med nanotekniken var ytterst intressant, de där små partiklarna kunde blandas in i tyger och göra dem vätskeresistenta. De kunde blandas in i andra material och skapa nya material, som var mer energisnåla vid tillverkning av nya produkter. De kan säkert snart blandas in i oss själva så vi blir dödsresistenta och får evigt liv. Undrar just om de hinner bli klara innan domedagen, för den är också aktuell enligt klimathypotesen. Det blir en kapplöpning, mer spännande än OS i Vancouver. Det är ganska fjuttigt det de håller på med där i jämförelse med den tävling jag beskrivit. Skillnaden är att det är mer begripligt, minuter och sekunder, tiondelar och hundradelar går ju an. Jag föredrar böcker, katter och kvinnfolk, det är ändå mest begripligt.