En hedersman kom till efter sedan jag läst om en man från Turkiet, som inte tillät att hans döttrar umgicks med yngre svenska män. Hans skäl var framgick det av artikeln, att hans döttrar skulle gifta sig med släktingar i Turkiet. Här hemma undviks äktenskap inom släkten, för att undvika inavel. I en patriarkalisk kultur däremot är det vanligt. Männen i familjerna bedriver hetsjakt på kvinnorna och är beredda att ta livet av dem om de inte följer deras kulturella regler. Ett märkligt sätt att finna familjelycka kan tyckas. Hos oss går det tyvärr snett ändå, trots att de älskande får välja fritt i de flesta fall. Naturligtvis finns det föräldrar även här, som vill bestämma om den tilltänkta är ståndsmässigt acceptabel.

För mig är en hedersman en ärlig person, som säger sina åsikter rättframt, håller sina löften och avtal även om de är av muntlig karaktär. I hederskulturen blir innebörden en helt annan och svårbegriplig för en västerlänning. Där kan man vara hedersman i flera olika skepnader. En sak som är förståelig är att en far vill skydda sina döttrar, oberoende av vilken kultur han tillhör. Bilden har den betydelsen, att fadern värnar om döttrarnas framtid och handlägger sitt agerande efter bästa förstånd.

Döttrarna måste då följdaktiligen få ha ett avgörande mandat vid val av make. Vem vill leva med någon, som man inte ens från början älskar eller tycker om? Någon som väcker olust, ångest och rädsla vid beröring. Svaret blir solklart:”Ingen!”