Det fanns en tid då i stort sett alla damer bar hatt. Jag minns det väl och hatten sa på något vis, vem som var i hatten förutom det man till det yttre kunde se. Det fanns eleganta damer, som satt på kafé med en cigarett placerad i ett långt munstycke. Det var så stiligt, då de med sina röda läppar formade munnen till ett förtjusande utblås. De rökte endast 1/3 av cigaretten, så fimpade de den och sen låg fimparna och såg ensamma ut tills en mindre bemedlad gick förbi bordet och snappade upp ett begärligt röka.
Utomhus var det mest herrar, som rullade hatt i blåsten, damerna var som vanligt steget före och hade låst fast sin hatt med en hattnål i frisyren. De stackars männen kunde inte applicera en liknande facilitet i brist på fantasi och i vissa fall i brist på hår. Snagg var dessutom ett vanligt hårmode i perioden 1945 och framåt.
Det är inte omöjligt att hattmodet återkommer. Många besvärliga frisyrer kunde ju döljas under en hatt och både mäns och kvinnors frisyrer kunde även idag få en sådan fördel.
Åter till bilden. Mannen med hatten där, uppe i högra hörnet har hatten där med damen i mitten med hatten. Hon ser ju också nöjd och tillfredställd ut. Hos de två andra damerna med hattar har mannen inte hatten där och de ser ju inte så nöjda ut, snarare har de ett besviket uttryck i sitt ansikte. Så visst har det någon betydelse att männen har hatten där någon gång. Varför inte bära hatt och bevisa att man har hatten där på sin lilla knopp.
