Kvinna i hatt är inte så vanligt idag, men den som bär den märks och kan vara mycket elegant i den. Då det gäller män är det inte ovanligt att de är i hatten utan att bära den, men det är en historia för sig. På 1950-talet var det vanligt att ynglingar bar hatt, det var ett sätt att annonsera att de blivit vuxna. Hattbrättena ångades över kokande vatten och formades i tuffa stuk för att markera likheten med de tuffa gossarna på filmduken. Gary Grant, Cary Cooper, Humprey Bogarth och Rickard Widmark för att nämna några.
Tillbaka till de eleganta damerna, som satte fast sin hatt med hattnålar för att de inte skulle trissa iväg i blåsten, och seden att låta den sitta kvar på huvudet även då de befann sig inomhus. Där kunde de sitta i olika skapelser och se förnäma ut då de drack sitt kaffe på konditori. I städerna fanns hattaffärer, där hattmodister drev och kunde leva på verksamheten. De är idag försvunna, men vem vet en renässans är inte omöjlig, då allt går att sälja med mördande reklam och det vore onekligen en kul grej att få uppleva igen.
En liten historia från krigsåren, då det smugglades gummivaror över gränsen mellan de nordiska länderna. En gravid dam passerar tullen med sin barhuvade man i släptåg. Tullen stoppar henne och frågar vad hon har innanför klänningen och hon pekar på sin man och säger:”Han har hatten där.”
Tullmannen nickar förstående och släpper igenom henne. På så vis klarade hon att föra in ett antal cykelslangar till deras cykelaffär helt tullfritt. Det knepet är svårare idag i det hattlösa samhället.
