Vid en promenad idag påmindes jag om hästmannen, denna originella naturmänniska som via TV kom in i våra vardagsrum och påminde oss om hur livet på landet gick till i mitten på 1900-talet. Han förvånade oss med ett slitsamt, strävsamt liv utan maskinell hjälp, arbeta i skog, som på åker för att livnära sig. Till sin hjälp hade han den trogna hästen.
Min promenadvän kom in på sin vurm för hästar och berättade om sina erfarenheter från ungdomen med sin kontakt med hästar, och jag talade om mina små eskapader med min första sitt upp på en hästrygg.
Vid den fortsatta promenaden passerade vi en hage där vi kunde se fem hästar, varvid två nyfiket närmade sig oss vid våra lockrop. De lyssnade, men var mycket försiktiga och vågade sig inte riktigt fram. Vi betraktade dem några minuter och fortsatte vår promenad.
Avslutningsvis vill jag välkomna mina läsare till min blogg
http://www.fritzlean.blogspot.com