I kväll såg jag ett avsnitt av TV-serien Hammarkullen. Jag förutsätter att livet i Hammarkullen är gravt överdrivna. Sådana som jag, som växt upp i ett barnrikehus med för den tiden ”fattiga familjer” och de sociala avvikelser, som där kunde förekomma förstår att det kan ses som att vi var lyckligt lottade familjer i jämförelse hur människorna har det i Hammarkullen.

Vem bär ansvaret för dessa extrema vedervärdiga förhållanden, där all mänsklig empati saknas, där våld och verbala absurditeter frodas och slängs från mun till mun som avskyrda ruttna sopor? Hela kulturen anarkistisk och omänsklig.

Tyvärr måste den socialistiska politiken få bära det största ansvaret för rådande förhållande, samtidigt som var boende vuxen i vårt samhälle, som tillåtit full frihet för den yngre generationen att utvecklas utan styrning till ett skrikande, slående och sparkande pack. Sverigedemokraterna anser säkert att det beror på den frikostiga invandringspolitiken, men det går inte att skylla på de som kommit hit, utan på det sätt som de har behandlats, på det sätt som de har tillåtits bosätta sig, på det sätt de har friskrivits från att försörja sig själva och från det sätt de har hållits utanför möjligheten till arbete.

Det mångkulturella, som borde vara en stor tillgång har i dessa förortsområden blivit en stor social belastning. I dagsläget krävs kraftiga investeringar för att bygga bort bostadsmisären, kraftiga investeringar för att dämpa kriminaliseringen, och en skolning av ungdomar i humaniora. För att nå resultat måste ungdomsgängen splittras bland nazistiska grupper likväl som hos invandrargrupper. Det kan vara fråga om att omplacera hela familjer till andra kommuner. Landsbygdskommuner där bättre kontroll kan hållas och där det sociala nätet kan byggas upp med förtroende till den lokala befolkningen.

Jag hoppas, som skrivits i inledningen att TV-serien är överdriven. Jag vill inte tro att det är sant och är det det, så är det av högsta prioritet att handla och få rätsida på problemen. I ett värsta scenario och med de nationalistiska strömniningarna i Europa, så vill väl ingen att forna hemskheter ska upprepas. Upp till kamp för humanismen! Låt oss slippa en upprepning!