Denna påskafton blev jag inbjuden till en kvinna i grannhuset, där steg mitt medvetande några grader. Ni kanske undrar varför? Jag ska förklara. Jag fyller 85 år om 4 dagar, en gammal stöt på gravens kant. Min bror Acke dog i februari 87 år gammal, vad nu detta har med detta att göra. Tänk er själva att bli inbjuden till en middag med en förrätt med sill, snaps och mörkt öl i denna ålder. En skinkstek med väst kust sallad med rödvin och ett glas vatten. Tänk vilken skänk från en omtänksam människa i kontrast med vad som händer i samma stund i Ukraina. Ja efter en sådan upplevelse kan det bli lite rörigt, men en sak står klart. Tacka aldrig nej till medmänniskors goda vilja. Jag njöt av all frikostighet. Jag har sett andra människor i min ålder sitta och glo på varandra utan mentala resurser, som zombier äta sin mat och stirra tomt framför sig, en otäck verklighet i livets slutskede. Är man medveten om detta förstår man också lyckan med vad hälsan betyder. Att kunna känna, värdera människors välvilja, njuta och leva fullt ut trots en dyster omvärld. Jag tror det är viktigt att vi inser det och glömmer trivialiteter och förmår att sprida glädje.

Små historier skapar glädje:

En pojke stod och grät vid strandkanten till Motala ström. En passerande person frågar: ”Varför gråter du?”

”Olle kastade min smörgås i sjön”, svarade pojken

”Var det med avsikt?” frågade personen.

”Nej ,den var med ost”, snyftade pojken.

Tag inget för givet, morgondagen har alltid överraskningar. En del bra, en del urusla och vi själva får ingen chans att påverka förrän det är försent. Undrar varför vi alltid är steget efter?