Carl Bildt säger att det är en demografisk tsunami i Mellanöstern, befolkningen ökar med 1,6 miljoner per år. De digitala medierna har gjort människorna upplysta om hur de kan få det om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet får råda. Höga livsmedelpriser i kombination med stor arbetslöshet, hungrande människor har på ett dramatiskt sätt satt frihetsvågen i rörelse. Människorna har fått nog, de revolterar mot diktaturregimerna, det började i Tunisien och spred sig till Egypten. Mubaraks tid är slut skanderas det på gatorna, polisstationer sätts i brand, bilar bränns och regeringens högkvarter brinner. I över 30 år har Mubarak hållit sitt folk i tvångströjan, nu har virkningen brustit. Det är anarki som råder.
Varje dag är spännigen stor om folket ska lyckas eller inte. Allt talar för att de ska lyckas, men till vilket pris. Många är beredda att dö och min önskan är att de inte gör det förgäves.
Hur kommer livet att bli efter revulotionen, mycket ska återuppbyggas och en ny demokratisk regering bildas. Vad innebär demokrati i mellanöstern, det är knappast detsamma som hos oss?
Mannens familjeställning, månggifte, ensamhärskare och kvinnornas underdåniga levnadsförhållande?
Med fyra fruar intervjuades en arab i 80 årsåldern. Han skröt stort om sina tidigsre fruar och lyckan med de fyra nuvarande. Han hade blivit far till ett hundratal barn och han tänkte fortsätta att avla till sin död. Är denna inställning en enkel förklaring på den demografiska tsunamin. Alla munnar ska mättas, det är dags att gubben lägger av.
I kina är infört begränsning till ett barn per familj, för att hålla ner befolkningstillväxten, så olika ses det på problematiken. En mr Rosling har avvisat att befolkningsökningen är något problem, han har löst problemen i diagram, som visar att levnadsstandarden har ökat i alla världens länder.
Fyra fruar väntar på sin man, vem ska han välja till natten, de är alla överdragna med niqab innan nattens överhalning. Vilket lotteri, är det inte avundsvärt?
