”Vad har hänt? Vad har jag gjort? Vad har jag sagt?”

”Svaret är givet, du har sagt några enkla ord för mycket och orsakat din sköra mans död.”

”Jag sa bara som det var, något får man tåla, men att det skulle gå så här galet var inte min mening.”

”Förklara nu för barnen att papppa dog av skräck för att han var så orolig för er och barnen. De kommer säkert i sinom tid förstå vad som hänt, som ni har grälat de sista åren, du hade ju t.o.m. införlivat barnen i den kommande skilsmässan, så de vet vad det är frågan om, barn förstår mer än vad du tycks tro.”

”Himmel och pannkaka, vad har jag gjort?”

”Sluta nu med dina konster och ta tag i och se till att få din älskade i jorden fortast möjligt. Det är ingen glädje med att ligga död ovan jord. Gräv och begrav är din nästa uppgift. Trodde din man på gud, så ge honom en jordbegravning, trodde han inte så bränn honom, för enligt sagan kommer de otrogna till helvetet och där ska vara varmt, så det gör inget om du förekommer vår herre.”

”Usch människa, så ni säger vad är ni för känslolös varelse, som kan säga så till en sörjande hustru, som nyss mist sin man?”

”Ska ni tala om människa efter vad ni har gjort?”

”Jag har inte gjort någonting!”

”Jasså i första meningen i det här stycket frågar ni själv, vad ni har gjort, då har ni väl gjort något?”

”Jag vet inte vad jag har gjort, säger jag och hör sen!”

”Jag hör vad ni säger, det kallas förnekelse.”

”Hallelulija, min skapare och gud, vad ska jag göra?”

”Du ska bränna din otrogna man!”

”Jasså, har han varit otrogen, ja då ska han brännas!”