Några har dykt ner, som inte kan släppa tanken på vad som hände för 26 år sedan och nu har Estonia dykt upp igen och blivit aktuell. Jag minns datumet för att det är min namnsdag och att jag hade svårt att sova den natten då detta rapporterades i nyheterna, jag tänkte mig själv inlåst i min hytt och att låset gått i baklås. Jag visste att luften i hytten skulle hålla mig vid liv en mycket begränsad tid, ingen hörde mina rop i det kaos som rådde utanför, så småningom läckte vatten in i hytten, det var kallt och det sista jag yttrade, då huvudet nådde däcket var: ”Jaha, detta var meningen med mitt liv att dränkas som en råtta i en storm på Östersjön och schlagern ´På en sjömansgrav där växer inga blommor` ringde i mina öron.” I mitt fall skräckfyllda tankar, jag låg i min säng hemma.
Dykarna har upptäckt ett stort hål i Estonias sida. Den första frågan blir då, varför har det inte upptäckts tidigare? När en sak inte utreds tillräckligt noga öppnas för spekulationer och de har varit ett flertal under årens lopp. Vittnen, som sett militära fordon lastas vid sista avresan har inte kallats och hörts. Vittnen som hört en explosion vid tiden för förlisningen har inte ansetts trovärdiga.
Har Estonia legat på en ås i havet och på 70 meters djup rubbats ur sitt läge, rullat runt och visat en ny sida av sitt skrov? Ja, frågorna blir många. En av de ansvariga politikerna blev slutligen Mona Sahlin, hon har sagt själv jag är ingen fifflare och det ska vi tro på?. Tidigare hade Ingvar Karlsson sagt att Estonia ska bärgas och de döda omhändertas. Sedan ska Estonia gjutas in i betong för att säkra gravfriden, kanske det snarare var för att dölja något som inte för allt i världen fick komma fram? Kanske det ska analyseras när hålet kom till, vid förlisningen före eller efter?
Nu går alla tre inblandade nationerna Estland, Finland och Sverige samman för en utredning. Estland har stafettpinnen och avgör om fler dykningar blir aktuellt. Slutligen kan sägas utan att veta orsaken, så är det illa skött från början, då man inte lyckats med att övertyga de anhöriga till de döda att man gjort vad som kan krävas av en så stor katastrof med något under 900 döda.
