
Detta är en målning på en snipa med namnet Passad inköpt i Linköping år 1964. Det här var min första båt och jag blev förtjust i den vid första anblicken. Den var byggd i polsk ek och i skick som en möbel. Jag inbjöd en arbetskamrat att följa med på turen från Roxen via Göta kanal till Mem, Slätbaken, Arkösund, Gränsö, Fläskö, Lönö och Bråviken in till Norrköping. Enligt säljaren var båten byggd 1952 på Solbergs udde i Västervik av en båtbyggare Ragnar Jansson eller Johansson.
Passad hade en Västervik 4-5 tändkulemotor, där kulan värmdes med en gasolbrännare innan man startade den med vev på svänghjulet, varvtalet vid fullt varv var 600 varv per minut. ett behagligt dunk, dunk, då man hörde det på avstånd, lite annat skrammel ombord.
Dagen för hemresan i början på maj var regnig, kall och grå dag och vi hade 13 slussar att manövrera själva tills vi var i Mem. Vid en av slussarna tappade jag i halkan veven vid manövrering vid öppnande av slussen och fick ett rejält slag i knät vid rekylen. Haltande kom jag ombord. Vi hade bestämt att vi skulle hinna till Bolaget före kl- 18.00 för att bunkra. Väl framme fick vi springa och flåsande kom vi in på Systemet exakt kl.18.00. Vi beställde, men begärdes visa legitimation. Ingen av oss hade leg. med oss och beskedet var inget leg., inget köp.
Alla som upplevt detta vet hur det känns. Innan vi lämnade, vände jag mig om och fick se en barndomskamrat bakom disken. Hej Roffa, jobbar du här? Jag är föreståndare här och så löste sig det problemet med identiteten. Nu kändes det bättre att kunna hålla värmen inombords inför den långa resan. Vi nattade över i Arkösund och nästföljande dag fortsatte vi genom Bråviken med hård vind mot oss.
Sjön var krabb och Passad stampade energiskt på med 3 knops fart och vi tycktes inte röra oss framåt. Efter 10 timmars resa från Arkösund till båtplatsen vid Hanholmen i Norrköping, nuvarande oljehamnen var vi rejält trötta. Vi mötte inte en enda båt under hela färden in genom Bråviken och min kamrat Martin fällde yttrandet:” Det är bara idioter, som ger sig ut i sådant här väder!” och jag kunde inte annat än hålla med honom.

Fantastisk historia Lennart!
Trevlig kväll
Tack Börje, roligt att du läser bloggen!