Elefanten är störst och tyngst bland däggdjuren på land och dess styrka, inlärningsförmåga är känd från alla de cirkusnummer där den har medverkat. Ytterligare bevis har getts från otaliga TV-filmer där elefanternas insats i dagligt arbete har visats. Allt detta har imponerat och rotat sig och gett mig en vänlig syn på elefanten. I bilden här visas att det krävs många blad för att beskriva elefanten. Snabeln på bilden visar att den är vegeterian och den rosa färgen till höger talar om att den är känslig, trots sin enorma styrka. Den gula färgen säger, att är inte gräset grönt, så är det torrt och får till nöds godtas som föda.
Vem vill inte dansa med de stora elefanterna är en fråga och används ofta av industrifolk, då de vill påpeka att det är viktigt att öka effektiviteten i företagen. Elefanten berör stor som liten. I djurparkerna ger den barnen den största upplevelsen och de gör stora ögon då de får mata den med bröd eller äpple och se hur elegant den rör sin snabel och fångar födan och för den till den glada munnen.
På cirkus får den göra en del märkliga rörelser, som måste betraktas som mycket onaturliga för en elefant. Ett exempel är då domptören låter den sätta sig på en pall eller ställa sig på bakbenen och gå baklänges. Jag föredrar de nummer där den får visa sin styrka, men stora tyngder kan bli för kostsamma för cirkusen att släpa med sig från plats till plats. Bamse och Jumbo tillhör de namn som förknippas med just elefanten.
