Det var längesen jag tänkte så mycket på döden, det går inte att undvika då uppdateringen på antalet döda i världen rapporteras med jämna mellanrum i den påslagna TV:en. Inget att klaga på, jag har själv slagit till den, då får man ta konsekvenserna av sitt handlande.
Olika länder gör olika bedömningar hur virussmittan ska stoppas. Sverige anses unikt i detta avseende, vi är unika,, vi gör rätt, vi kommer alla att smittas och många av oss kommer att dö hur vi än gör. Vi litar på våra myndigheter, vi är ett lydigt folk, vi är vana med att bli omhändertagna. Vi har många skyddsnät, alltför många, så ibland inbillar vi oss att vi är osårbara.
Folkhälsomyndigheten gör ett gott arbete med all information, som ges. Det dystra är att trots all kunskap, så saknas det reservdelslager för skyddsutrustning till den personal, som ska vårda oss. Där klickar det och där har vi inte tänkt längre än vad näsan räcker. Ett naturligt fenomen hos den mänskliga naturen.
Ingen kommer att ställas till svars i vårt land för detta, för att allt är så finurligt upplagt att det inte finns någon personligt ansvarig. Det är löst genom att det är ett systemfel. I ett systemfel är ingen enskild ansvarig utan en hel grupp olika individer inblandade.
Förr var det alltid en personlig ansvarig, som fick signera sitt anställningskontrakt och vad som ansvarades för. Nu är vi alla ansvariga och på sätt och vis är det bra, att ingen enskild hängs ut. Det klarar det officiella internet och diverse plattformar tillräckligt bra.
Det går inte att inbilla sig att olika kulturer och livsmönster skall kunna bekämpa detta virus på samma sätt. I Italien och Spanien lever folk mycket tätare mellan sina generationer och umgås på ett mer spontant sätt med kramar, kindpussar etc. I norden är vi mer avståndstagande och misstänksamma innan vi släpper en främmande in på livet och även i det privata livet hänger detta delvis kvar i vår kultur.
Sedan har vi nysvenskarna, som kommer från sydligare breddgrader och har sina nära umgängesformer och blir då naturligt en högre riskfaktor, även om detta inte är politiskt korrekt. De tar med sig sitt sätt att leva och har svårt att ta till sig svenskens stela umgängesformer. Här släpper vi loss efter några nubbar.
Klart är att odisciplinerat uppträdande och att inte följa stipulerade råd från myndigheterna är rent samhällsfarligt. För nyanlända blir det extra farligt eftersom inte alla kan svenska. Denna barriär av språkförståelse i kristider har ingen sett komma, trots att vi har haft i stort sett fri invandring i över 50 år. Där kan vi rimligtvis inte vara bäst.
Varför skriva jag detta? Jag skriver detta enbart för att jag har ett uttrycksbehov och vet att jag har mellan 400 till 600 läsare om dagen.
U.P.A-
