Jag såg ett program om en Engelsman, som var intresserad av fiske sedan barnsben. Han var mycket med sin far ute på sjön och som äldre fascinerades han av Störens historia och risk för utfiskning i Kaspiska havet. Han tänkte stort och ville förhindra att denna uråldriga fisk försvann från vår planet. Hans initiativkraft är enastående och han leder själv ett projekt att övertyga andra att det fortfarande finns en livsmiljö för att rädda stören att leva i Kaspiska havet.

Stören är mångtusenårig bottenfiskfisk och är utrustad med ett förhållandevis hårt pansar för att vara skyddad från angrepp från andra vattendjur. Den kan väga 450 kg, mer normala storlekar är 100 till 300 kg och dess livslängd är drygt 100 år. Alla dessa siffror gav mig en helt ny uppfattning om Stören. På 1800-talet ansågs den som skräpmat och både fisk och rom blev mat vid uppfödning av bland annat grisar. På 1900-talet lanserades Störens rom som en delikatess och exporterades främst till exklusiva familjer i Ostasien och spred sedan vidare över hela världen. Störens rom blev en stor och betydande exportinkomst under sovjettiden. Industriellt statligt fiske och privat tjuvfiske satte fart och utfiskningen blev ett faktum och som idag anses vara fullbordat i Kaspiska havet.

Engelsmannen ger sig inte, han samlar bottenslam för att bland annat utröna om havsmiljön idag är acceptabel för Stören. Han har även undersökt bottenförhållandena efter DNA-spår, som kan bevisa om det fortfarande finns störar i de undersökta områdena. Han sänder botten prover till laboratorium i London och kartlägger på detta sätt möjligheterna för att starta fiskodlingar vid funna platser. Han håller seminarier och möten med politiker och har lyckats med att få anslag för att starta fiskodlingar för stören. Ett beundransvärt arbete och ett bevis på hur entusiaster kan rädda hotade djurarter. Slutligen några bilder från projektet.