Jag har läst boken ”Den Goda Jorden” utgiven av Bonniers 1946. En livshistoria om en Kinesisk bonde Wung Lang. Jag önskar att mitt litterära intresse hade varit större, då jag var ung. Boken är lärorik. Skildringen av bondens liv ger en mycket trovärdig bild hur vädrets makter på verkar lantarbetarnas liv. Den beskriver också på ett naturligt sätt människans svagheter, då ekonomin blomstrar. Wung Lang är en klok karl och har rättspatos och hans måtto är en strävan att hela tiden arbeta, spara och köpa jord för att odla de grödor de behöver i hushållet och som har avsättning hos spannmålsgrossisten. Han är blyg och som ung trängtar han efter en vacker hustru och han nämner det för sin far. Fadern avråder honom bestämt från att välja en vacker hustru, det kommer enbart att leda till olycka och en ständig oro för alla andra mäns begär efter henne. Fadern rekognecerar och besöker ett förnämt hus och väljer ut en slavinna i huset till sonen. Sonen är överlycklig över att få en hustru och bryr sig inte om, ifall hans nya fru inte ser bra ut bara hon inte är en kopparärrig käring. Han tar med sig sin nya hustru hem efter att han fått utstå ett pinsamt möte med husets åldriga, opiumrökande härskarinna. Det fina husets ägare ägde stora arealer jord, och levde ett liv i överflöd med tjänstefolk och slavinnor. Föräldrar, som var fattiga och fick flickor, sålde dessa till husets härskare för att under nödår kunna överleva. Wang Lungs hustru var en sådan flicka som kom till huset, då hon var tio år och var 20 år då Wang hämtade henne.

De fick tre söner och två flickor, de genomlevde nödår och var tvungna att lämna sitt hem och dra söderut för att tigga mat för att överleva. De var så magra, så att huden stramade mot skelettet, ansiktena var insjunkna bleka och hålögda. De var beredda att dö, men livsviljan fanns där hela tiden och de redde slutligen ut den svåra tiden och genom tur vid en lokal revolution där de befann sig kom de över både kontanter och smycken och kunde återvända till sin hembygd. Wang hade nu ett startkapital, förvaltade det väl och köpte mer jord och blev så småningom en rik och aktad bonde i trakten. Hans fru var arbetssam och höll huset rent ochn snyggt. Hans söner fick skolad bildning.

Varefter åren gick och välståndet växte, växte även Wangs lidelse efter vackra kvinnor. Hans fru var inte längre attraktiv och hon hade stora fötter, eftersom slavinnors fötter inte lindades. Som fin herreman tyckte nu Wang att han hade rätt att skaffa sig en ”frilla”.

Han besökte ett fint tehus, där han fick välja bland vackra kvinnor och han valde en med benämningen ”Lotusblomman”. De blev många kärleksmöten med henne och hans lidelse var så stor så att hon kunde linda honom om sitt finger och få allt hon begärde.

Hemma var han sur och tvär mot sin hustru trots att hon var den som höll ordning i hemmet och genom sin sparsamhet bidragit till deras välstånd. Wang tog sedan Lotusblomman till sin andra hustru medföljd av en slavinna Kucko, som såg till att Lotusblomman alltid var ren och luktade gått. Många tragedier, mänskliga svagheter, men även goda mänskliga egenskaper följer genom hela livshistorien, och det är intressant att jämföra vår västerländska kultur med den kinesiska under läsningens gång. Det är lätt att inse att trots kultur, så är människan i grund och botten just en människa, som i många avseenden är irrationell och inte inser sitt bästa, när känslor och lidelser tar över.