Clownen kom till i mitt leklyne, vilket jag har svårt att befria mig från. Jag vill gärna skoja till det en aning och det här är nog den 5:e clownen i ordningen som jag tagit fram. De övriga är spridda hos mina släktingar och clownerna tillhör de målningar, som blivit mest uppskattade. Det är alltid roligt att fantisera fram en clowns minspel och försöka förmedla en kul gest. Den här clownen har fått pippi på stråken strax efter att den brast, och han är säkert lika förvånad som publiken. I brist på spel måste han nu finna ett sätt att roa publiken och det är nu som hans professionalism avgörs. Han påstår, att det var planerat, för att han inte har lust att spela utan kom in på scenen för att göra ett helt annat nummer. Han improviserar och slänger demonstrativt upp stråken i luften och fågeln flyger iväg och släpper sitt visir direkt på nosen på clownen, han torkar av näsan och påstår att fågeln är dresserad att göra så och att det inte gör något, för att den har enbart fått mintextrakt de senaste dagarna, annars vore det skit, men nu är det bara mint. Sedan frågar han om det är någon i publiken som vill smaka och bekräfta att han talar sanning. En i första raden vid manegen hoppar in och smakar och ropar, det är sant, det smakar mint. Clownen vänder sig till publiken och säger att han ljuger, vi bara luras, men han säger inte vem som luras och så är publiken fortfarande osäker på vad som gäller. I nästa ögonblick kommer fågeln tillbaka och sätter sig på stråken, som clownen har plockat upp, de försvinner tillsammans ut ur manegen med clownen kvittrande som en fågel.