Vi har haft tre Bostonterrier Knaster, Lisa och Goldie. Samtliga blev märkligt nog 11,5 år.Blog ImageKnaster var bara 5 veckor då han kom till oss. När Knaster var 6 månader blev han kär i en äldre dam, en boxer, som hette Lonny. De var så betagna av varandra så båda hundarna glömde bort sina måltider och gick ner i vikt. Alla Knasters revben gick att räkna. Kärleken till Lonny satt kvar hela Knasters liv. Varje gång namnet Lonny nämndes for Knaster upp till fönstret och tittade ut oberoende var han befann sig. Vid ett tillfälle grävde husse ned en huggorm en halv meter under markytan. 14 dagar senare fick husse se endast en kort svansstump sticka upp vid platsen för begravningen. Knaster hade nosat sig till platsen och grävde så att stenar och sand yrde omkring honom. Då han kom upp ur gropen var hela huvudet fullt av sand och husse blev orolig för hans ögon. Inga allvarliga skador inträffade som väl var.

Blog Image

Lisa, en pigg härlig bostonterrier. Lisa var stadig och robust. Hon kom till oss samtidigt som Goldie, en levnadsglad något bekväm bostonterrier. De var halvsyskon och kampade bra tillsammans. Lisa skakade som en vibrator och Goldie höjde lite lojt på ögonbrynet då det åskade som värst.

Blog Image

Goldie alltid beredd att försvara sig mot Lisas attacker. Lisa och Goldie spelade mycket boll tillsammans och det var en fröjd att se dem i action. Lisa drev bollen och Goldie spelade back. Tyvärr kommer alltid den dagen, då deras liv är till ända.