I och med att alliansregeringen fick makten och de nya a-kassereglerna infördes, flydde många från sitt ansvar att vara försäkrade för ev. arbetslöshet. Nu när företagen blir tvingade att skära ner i lågkonjukturen står de, som blir friställda och har gått ur a-kassan i en hopplös situation och deras oro är förstårlig.
Vems är ansvaret? Den arbetslöse och det socialdemokratiska partiet anser att det är regeringens fel. Det är närmast sorgligt att höra att inget ansvar tillskrivs den som osolidariskt har lämnat A-kassan. Ett unikt argument är att de inte haft råd för att kostnaden är för hög. Att de erhållit en summa som kompensation i lönekuvertet håller de nogsamt tyst om.
Jag kallar det oansvarigt med denna massflykt, som varit och nu detta ömkande och tycka synd för att man inte har någon A-kassa, nu när det hade varit över hövan nödvändigt. Den som satt sig i denna svåra situation får nu gnaga på knogarna och slita ont med lågavlönat diversearbete, som följd av sitt korttänkta handlande.
Nej så illa är det inte i vårt välfärdsland. Här dyker inbjudan upp att vända sig till Socialkontoret vid utebliven A-kassa. I sverige behöver man inte ta något personligt ansvar och det märks tyvärr på många olika sätt i vårt samhälle. Har någon försökt att nå en person att tala med i någon myndighet, då ett problem har uppstått, som behöver rättas till? Jasså inte det, är jag ensam om det, det var synd annars kanske man hade kunnat hoppas på en bättring.
Jag ringde Telia Sonera vid ett tillfälle, en följd av knapptryckningar innan jag hörde en röst, som svarade:”Det är Johan”. ”Vilken johan?” Något efternamn hade han inte. Han fick mitt problem. Jag fick svaret att gå in på deras hemsida för där fanns svaret. Efter ett besök där tröttnade jag, där fanns massor av problem det var bara att välja, men det jag ville åt fanns inte.
Ringer du sjukvården, så ringer de upp efter en av dem bestämd tid. Det kan ta några timmar, din egen tid tas ingen hänsyn till. Jag hade bara en fråga, jag var inte sjuk, men man kan fråga för sin sjuka moster eller dylikt. Har man sådana frågor ska man ringa sjukvårdsupplysningen, där har de alltid varit trevliga och gett både svar och goda råd och där får man faktiskt tala med en livs levande människa.
Det är inte lätt att hänga med i utvecklingen längre, då man inte längre behöver ta ansvar för vad som sägs eller görs. Har ni på sista året fått något brev från en myndighet underskrivet av en person? Det har jag, men det är mycket sällsynt.
Kvastgubben som vill sopa rent, men misslyckas för att han inte har vänt kvasten rätt. En liknelse med hur svårt det är att sopa till en ansvarig för att denne ska ta sitt ansvar.
