En variant är Bells pares, det är okänt vad som den orsakas av, den anses inte bero på ålder, kön, ärftlighet eller livsstil. Det är en ansiktsnerv som skadats på ena ansiktshalvan vilket får till följd att ansiktsmusklerna får sig en törn, svårighet att stänga ena ögat, bedövning kring munnen och svårighet att tugga maten. Signifikant är också att ansiktsförlamninngen också drabbar pannan. Då enbart ansiktsnerven påverkas är det inte frågan om slaganfall, vilket den drabbade först kan oroas över. En ansikktsförlamning, som har sin orsak från hjärnan drabbar inte pannan utan endast nedre delen av ansiktet.

Andra orsaker till att nerven kan skadas kan bero på en virusinfektion (bältros), eller en bakteriell infektion (borrelia) och ibland vid en inflammation i mellanörat. I sällsynta fall kan en tumör, som påverkar nerven vara orsaken.

I fallet Bells pares kommer syntomen efter 24 timmar, en partiell eller komplett förlamning av musklerna i ena ansiktshalvan, smärta bakom örat på den påverkade sidan, hängande mungipa ibland dreglande, oförmåga att stänga ögonlocket på den drabbade sidan och ett tårat öga och nedsatt smaksinne. Vid en påtaglig förlamning får man svårighet att tala och äta. Om man inte kan stänga ögonlocket kan ögat bli infekterat och skada hornhinnan. Ögonsalva för att förhindra det rekommenderas. Bells pares läker ut eller går tillbaka utan särskild behandling, men det finns ingen garanti för att den återgår helt. Vid övriga ansiktsförlamningar orsakade av virus eller bakterie etc. krävs medicinska åtgärder eller kirurgiskt ingrepp.

Varför skriver jag om detta? Jo söndagen den 23 November åkte jag på åkomman, och kommer i morgon den 2 December göra ett besök på Rekonstruktionscenter.

Min panna på ena sidan har sjunkit ca 2 cm och gett mig ett grymt utseende. Jag ser förbannad ut utan att vara det och jag kan inte blinka åt någon på min högra sidan. En granne sa till mig: ”att i vår ålder spelar det ingen roll om man är sned i ansiktet, det är i alla fall kört ändå.” Även om det är sant lever man gärna på hoppet, att man kan förföra någon, om tillfälle gavs, men det tillhör människans sätt att drömma, istället för att inse verkligheten, och något roligt ska man givitvis unna sig. Jag ser med förtröstan fram mot att mitt Karl-Alfred utseende försvinner och återgår till det ursprungliga läget.

Jag presenterar härmed målningen mystik, för att jag tycker att den passar till denna mystiska situation, som läkarvetenskapen ännu inte har löst.Blog Image