I våra trakter börjar älgjakten i oktober och de försa veckorna kan man se jaktlagen med sina röda band i hattar och mössor utmed de mindre skogsvägarna i länet. Ibland är man tveksam, om man ska ge sig ut eller inte i skogen under denna tid. Det kan mycket väl hända, att man kommer ivägen för ett skott och då kan det bli ett hål i hatten och i sämsta fall genom huvudet och en rubrik i tidningen, som man själv inte kommer att få läsa. Det kan tyckas att det gör detsamma, för det har man läst förut, men då har det förståss gällt någon annan.

På den här bilden har jägaren tagit älgtjuren vid hornen, och i spontanteckningens framfart har tjurens horn blivit greppvänliga, vilket gör det lättare för ryttaren att sitta kvar och bemästra situationen. Jaktlaget har just återsamlat sig vid jaktstugan och till deras förvåning var älgen före dem och var redan där när de återkom från jakten, som inte gett något resultat.

En av dem, ryttaren tyckte inte att det var just att skjuta en sådan risksökande älg, så han gav den några äpplen och hoppade upp på dess rygg. Älgen satte sig på bakhasorna och tog tilltaget lugnt, så jägaren klappade den vänligt på halsen, samtidigt som han med ett snabbt snitt skar av halspulsådern och älgen sekundsnabbt miste flödet till hjärnan och segnade ned i hela sin längd till marken. De övriga jägarna stod som fån och tittade på, de hann inte tänka tanken på att älgen redan var fälld, men fick efter avrop från ryttaren order om att hjälpa till att tömma och flå älgen. De styckade upp sina andelar direkt på platsen och den modige halsdödaren fick välja första biten.